Vad konstigt det är egentligen. Att det krävs att det ska hända något för att man inte ska känna sig odödlig. Man hör dagligen om människor som på olika sätt går bort men själv tror jag aldrig att det kan hända mig. För att man ska bli au pair krävs det att man gör en hälsoundersökning som innefattar på ett ungefär hur mycket man väger, längd, pulsen, reflexer osv osv. Jag hade denna idag och åkte dit utan några som helst funderingar på att jag skulle få höra att något inte stämde. När läkaren började kolla min puls märkte jag hur det tog extra lång tid för honom än vad det brukar göra. Han kollade det flera gånger och vanligtvis (dem gångerna jag har gjort det) har det gått ganska fort och läkaren har nickat och hummat.

 

Jag förstod att det var något men tänkte inte så mycket på det. Han sa då att min puls var extremt låg (jag hade 40, man bör ha mellan 60-80). Jag antog att det kunde vara för att jag sovit dåligt men han ville göra ett EKG. Jag hade fortfarande inga som helst funderingar att det skulle finnas något som inte stämde utan kunde inte låta bli att flina när dem rullade in den stora apparaten med "slangar". Så typiskt mig, att börja skratta medan jag antar att de flestas reaktion hade varit att börja oroa sig. I alle fall! Läkaren gjorde EKG:t och när han kom tillbaka nästa gång berättade han för mig att jag hade ojämn hjärtrytm. Han berättade att jag hade hjärtflimmer och när han sa det kunde jag inte låta bli att gråta. Så oväntat när jag kom dit för att typ mäta mig.

 

Mamma kom direkt från jobbet och körde in mig till akuten. Och där har jag befunnit mig dem senaste 5 timmarna. Tester har tagits, EKG har jag gjort igen och nu väntar vi på provsvar! Det var kaos på akuten inatt vilket gjorde att vi skulle få sitta där till ungefär 4 på morgonen så vi bestämde oss för att åka hem och åka tillbaka tidigt imorgonbitti. Det var i alle fall ingen större fara, i sådana fall hade vi aldrig åkt hem. Men detta fick mig att tänka om helt. Vilken jävla vändning livet kan ta helt plötsligt och man märker hur lite lite värde vissa saker har när sånt här händer. Så jag vill att alla ni som läser detta tar er en funderare och verkligen tar hand om varandra och njuter av livet, man vet ju aldrig när saker tar slut! Njut av det lilla, vad glad för att du är frisk och uppskatta det du har. 

 

Nu är det inte så illa som det låter för mig, kan lika väl ha varit något fel på maskinerna, men det är ibland viktigt att ta sig en funderare! Nu ska jag krypa ner i min säng som jag har längtat efter sen imorse! Puss ♥