Om det är något man vill göra så absolut! Man ska väl känna sig beredd på att vara borta ett helt år och så men samtidigt så tycker jag man absolut ska testa om man är sugen. Annars är det ju faktiskt att bara att åka hem om man känner att det inte är rätt sak för en. Man vet ju inte förrän man testat.

 

Det bästa är väl också om man gillar att umgås med barn :)

Jag tycker det är riktigt nice! Här finns så mycket att se/göra så än har jag verkligen inte tröttnat. Känns som jag precis har börjat lära mig den efter 4 månader. Hittar liksom fortfarande nya restauranger och caféer bara här i Lafayette så själva staden San Francisco finns det sååå mycket mer att se. Känner att jag tycker om staden mer och mer för varje gång jag är där. 

Sjukt kul! Jag älskar verkligen Florida sen vi var där. Man ska nog däremot inte fokusera för mycket på vart man vill vara utan i slutändan är det verkligen familjen som spelar största roll. Promise! 

Det beror på helt klart vilken familj man är i. Det är en svår grej egentligen i och med att man jobbar för familjen, samtidigt som man ska vara en i den liksom. Men när man är off är man ju helt klart mer en i familjen! 

Jag har kompisar som inte hade några sparade pengar direkt innan dem åkte och det funkar mer än bra! Själva kostnaden innan att bli au pair hamnade väl för mig på runt 10-15000 tror jag. Programavgift, läkarundersökning, internationellt körkort, visum osv osv. Sen tillkommer en del då man exempelvis ska ta sig till Stockholm för att fixa visumet osv. Men som sagt behöver man inte ha så jättemycket sparat innan man drar :) Jag sparade en del vilket jag tycker är gött då jag är värdelös på att spara pengar här. Alltså det går inte för mig. Så för min del känns det skönt att jag inte behöver spara pengar till min resemånad under tiden jag är här för jag hade nog inte fixat det. Medan andra klarar det galant! 

 

Alltså när jag tänker på mina 3 eller 2 första månaderna här hade jag inte velat göra om dem. Men nu i efterhand hade jag heller aldrig velat ha dem ogjorda. Svårt alltså men jag tror jag hade det. Bra fråga bruden!

Det är sjukt mycket upp och ner, HELA tiden. Ibland är jag så lycklig så jag nästan börjar gråta när jag exempelvis sitter i bilen med hög musik, det är fredag, soligt osv. Medan sen kommer stunder då jag hade gjort vad som helst för att vara hemma. Men sen när jag ibland när jag ser det som ett jobb tänker jag ändå att jag har det bra. Att ha vattenkrig, sitta och måla, spela basket osv är ändå rätt gött!

 

Vill ändå inte få det att låta som allt är skitkul, för det är det inte. Saknar att till exempel att kunna prioritera mig själv först, slippa anpassa sig så pass mycket och inte behöver tänka på så många andra innan jag ska göra vissa saker.

Jag kommer nog känna mig färdig med detta jobbet och vilja åka hem.

Snackar precis med min kompis Ida på facebook och hon skrev "tiden går jättelångsamt men samtidigt jättesnabbt" och det är verkligen sant. Känns som det var en evighet sedan jag var inne i San Francisco för första gången, samtidigt som det bara var 4 månader sen. 

Nej det kommer ganska naturligt faktiskt. Jag har däremot rätt "gamla" barn så dem vet redan vad som är okej och inte okej med det mesta, men dem testar ju fortfarande gränser och sådär. 

 

Nej privat funkar också, jag fick ju in många timmar på grund av att jag passat min lillebror till exempel. Man måste bara ha en kontaktperson angående det, som med min lillebror var mina föräldrar det. Sen hade jag även praoat på ett dagis, då var en av fröknarna där kontaktperson.

 

200 dollar vilket är ca 1300 tror jag. Det räcker oftast tycker jag, eller i slutet av veckan kan jag ha det rätt jobbigt, haha. Nej men det funkar absolut!